Work Text:
Arman och Petter står vid dörren. De är väldigt nära. För nära… Det finns en slags spänning i luften. Det är nu eller aldrig, tänker Arman. Han bygger upp sitt förtroende, det här är en dum idé och det vet han själv. Men om han inte agerar kommer han aldrig veta vad de skulle kunna bli. Petter kommer flytta till Dubai med sin fru och de kommer aldrig mer ses. Arman kommer ångra sig för alltid och göra både hans och Alex liv olyckliga. Han vet att det inte är rättvist mot Alex och han kommer berätta för henne hur han känner för Petter vare sig Petter känner samma sak eller inte.
Men han måste bara våga. Han måste göra det här nu. Sekunden Petter går igen dörren är det för sent. Arman tar ett djupt andetag och tittar in i Petters ögon. Han försöker lista ut vad som försegår i Petters huvud. Är flytten lika jobbig för honom som för Arman? Känner också han av att de är mer än vänner? Känner han spänningen i luften när de står så här nära? Det kanske är därför han inte har gått ännu. Arman kan bara hoppas. De står och ser varandra i ögonen i några sekunder innan Petter bryter tystnaden.
”Jag kanske ska…” Säger han och gör en gest med handen mot ytterdörren.
”Ja,” svarar Arman. Fan. Nu har han blåst sin chans.
Petter nickar och tar ett steg mot dörren. Det är nu eller aldrig, tänker Arman. Han tar tag i Petters underarm för att stoppa honom. Petter stannar och vänder sig om. Han ger Arman en blick. En nästan undrande men också tacksam blick. Han tar ett steg mot Arman. Nu är de ännu närmare än förut. Nu. Nu gör han det. Nu eller aldrig. Arman sluter utrymmet mellan dem och placerar sin hand runt Petters käke. Deras läppar möter varandra och passar som två pusselbitar. Arman känner hur adrenalinet rusar genom kroppen. Denna kyssen är allt han någonsin velat ha. Den är perfekt. Han känner lättnad när han inser att Petter besvarar kyssen istället för att argt knuffa iväg honom. Han känner hur Petters fingrar tar sig till hans bakhuvud och trycker Arman ännu närmare. Han känner hur deras kyss blir ännu djupare och hur deras tungor möter varandra.
Efter några sekunder drar de sig tillbaka men står fortfarande mycket nära. Båda två är lite andfådda och i en stund står de bara och ser på varandra. Ett litet leende sprids på Petters läppar.
”Det där var…” Börjar Arman.
”Perfekt.” Avslutar Petter åt honom.
Nu ler Arman också. Stort.
”Var det?”
”Absolut. Bara… tack.” Säger Petter.
”Tack?”
”Tack. Jag hade aldrig… aldrig tagit steget.”
”Men du ville ta steget?”
”Så länge. Du ska bara veta hur länge jag velat göra detta. Men du vet… jag trodde aldrig det fanns en chans i hela världen att du kände samma sak.”
”Tja, nu vet du.”
Petter ger ett skratt och ger Arman en snabb kyss på läpparna.
”Flytta inte. Snälla.” Säger Arman och ser på Petter vädjande.
Petter skakar på huvudet och tar ett djupt andetag. ”Nej det kan jag inte. Inte nu. Jag tänkte mest göra det för att få en nystart men nu… Ja, jag kan väl inte gärna leva med min fru efter det här. Inte för att vi har haft det så bra den senaste tiden.”
Arman omfamnar Petter i en kram. ”Vad sägs som en annan typ av nystart?” Viskar han i Petters öra.
Petter klämmer hans armar hårt runt Arman. ”Det skulle jag älska.”