Chapter Text
Isagi slog sig ned i gräset och pustade ut. Kunigami och Chigiri spelade fortfarande mot varandra ute på planen. Isagi log, det kändes som att det var länge sen de alla varit tillsammans. Trots att Kunigami fortfarande insisterade på att vara emo, märkte han att Kunigami uppskattade deras närvaro.
“Isagiii…” sa Bachira och lutade sig över honom. “Säg inte att du redan är trött?”
Isagi satte sig snabbt upp för att motbevisa detta, nästan så att han slog i Bachiras huvud. Bachira hoppade snabbt undan.
“Tsh. Såklart inte.” svarade Isagi. “Det är viktigt att ta en paus ibland bara.”
“Ursäkter!” retades Bachira och pekade på honom.
Isagi kisade åt honom med ett litet leende och hoppade sedan snabbt upp på fötter.
“Jag ger dig ett försprång. Tre, två, ett..” sa Isagi långsamt.
Bachira skrattade och sprang mot där Kunigami och Chigiri spelade. Isagi sprang snabbt efter. Kunigami som inte varit beredd på att Bachira skulle komma, hann inte reagera när Bachira stal bollen från honom.
“Vad i…?” sa Kunigami och blängde på honom.
“Vi kan göra den där saken vi gjorde när vi kom hit från första början.” sa Bachira och passade bollen mellan sina fötter. “Jag börjar! Den som åker ut först går och duschar.”
Isagi hade hunnit ikapp nu, och lyssnade på vad Bachira sa. Du bara smiter asså! Men man kan alltid se hur mycket bättre man är just nu… Bachira kollade på de och sparkade sedan bollen mot Kunigami som enkelt duckade undan. Bachira sprang efter bollen igen, men Isagi hann snabbt ikapp och stal bollen från under hans fötter.
“Rollerna omvända den här gången.” skrattade Isagi och vände sig om.
Bachira flinade och började sedan springa åt andra hållet.
Spelet höll på i ungefär två minuter och trettio sekunder. Medan Kunigami motvilligt gick med på att vara med, var Chigiri rätt så entusiastisk. Bollen lyckades passera både Bachira, Chigiri och Isagi till Isagi var förloraren av spelet. De satte sig utmattade ned på gräset.
“Faan… Jag går och duschar först då…” sa Isagi och tog en klunk vatten ur sin vattenflaska.
För att inte bli vinglig ställde han sig upp försiktigt och vände sig mot de andra.
“Vi får ses någon annan dag…” började Isagi.
“Vänta!” sa Bachira.
Bachira hoppade snabbt upp på fötter och hoppade mot honom. Isagi balanserade sig vant och tog emot kramen. Bachira kramade honom hårt.
“Det kanske dröjer ett tag.” sa Bachira lugnt. “Innan vi ses igen.”
“Du låter som att vi ska åka till olika delar av världen på riktigt Bachira.” skrattade Isagi men kramades tillbaka. “Förhoppningsvis ses vi nog snart.”
Bachira höll med och nickade. Chigiri sa även han hej då när Isagi gick tillbaka för att duscha. Kunigami sa ingenting, men de skulle ändå ses snart igen.