Work Text:
Det var en tråkig dag. den typen av dag hae Kouplan varje dag sedan han flyttade till Sverige. Han villa komma tillbaka till Iran men det var inte tryggt. Han var papperslösa så han kunde inte gå ute varje dag. Klockan fyra åt han frukost efterson han inte kunde sova mer. Det var nästan inte ett liv. "Jag måste göra något" tänkte han. Han hade inte pengar för Reginas + familjens mamma + hyra men han ville betala det. "Jag måste hitta ett jobb." Han kunde hitta ett normalt jobb som jobbet han hade i Iran. "Jag var en journalist," tänkte han. "Jag kan investigetera." Det var det. Han kunde bli en detektiv.
Han tog sin mobil och skrev en annons på internet: "Detektiv. Har du ett problem som polisen inte kan lösa_ Kontakta mig via e-post." Det var kort men han tänkte at det skulle göra jobbet. "Nu kan jag bara vänta på ett svar."
Han väntade. Han väntade mycket. Han hade ingenting att göra men de var inte like tråkig som om innans. Nu hade han en funktion. Dagarna blev veckor utan svar men han vänade förfarande.
En dag inträffade något. Han väknade klockan fyra och åt havregrynsgöt - en normal dag. Han försökte att vara tyst men den här dagen hade han en e-post. Han läste det med spänning. "Jag har ett problem," läste han. "Min dotter har försvunnit och jag kan unte kontakta polisen." Kouplan läste det igen och igen. Han skrev ett svar: "Du can ringa mig. Mitt telefonummer är 079+32+23+72. Jag ska hjälpa dig." Då väntade han vid telefonen.
En kvinna ringde honom. "Hjälp mig" sade hon med en trasig röst. "Mon dotter blev kidnappad. Era studen var hennes hand i min hand, släppte jag hennes hand, efter det var hon spärlöst forsvunnen." Hon grätt mycket.
"Jag kan hjälpa dig," svarade Kouplan. "Berätt allt mig som du veter om henne, till exempel vem är hennes pappa och vad gör hon på vardagar? Vet du några personer som villa ta henne? Jag vet hur du känna - min egen bror blev kidnappad för lämge sedan. Jag ska försöka att hitta din dotter."
"Tack så mycket," svarade kvinnan. "Min dotter är bara sex år. Hon heter Julia. Hon går inte i skolan och hennes pappa är död."
"Okej. Träffa mig på biblioteket, klockan elva i morgon."
"Okej. Vi ses."
Dagen kom. Kouplan gick till biblioteket och träffade kvinnan. Han hade på sig en svart klänning.
"Hur mår du?" frågade Kouplan.
"Jag mår dåligt," svarade Kvinnan. "Min lila flicka..." hon började att gråta.
"Var var hon?" sade Kouplan. "Visa mig."
De gick till kvinnans bil och hon ködde dem till hennes hus. "Det var här, i min egen gata! Vem kunde göra detta?"
"Jag ska fråga dina granner - kanske en av dem har sett någonting."
Den första granna var inte bra, och andra hade gått ute. Tredje var bättre. "Jag såg e man i en stor svart bil. Han tittade på din dotter."
Kouplan skrev grannans svar på hans anteckningsbok. "Minns du mer om mannen?"
"Nej. Förlårat."
"Tack så mycket." Kouplan gick genom gatan. "Kanske kan jag hitta ett bygge med CCTV."
Han promenerade mycket tills han hittade en kafe. Vid det här laget gick kvinnan hem att gråta mer. Kouplan hittade en lite trädgård utanför kaffeet med buskage. Han letade efter en kamera när han hörde någonting bakom sig. Han vände sig om och såg en person i buskage. En lite flicka! "Julia" skrek han. Flickan smet. Kouplan sprang efter henne. "Vad gör du?" ropade han.
"Jag talar inte svenska." grätt flickan.
"Vad gör du?" frågade han på persiska. "Heter du Julia?"
"Det är sant," svarade Julia på persiska. "Hur vet du mitt namn?"
"Jag träffade din mamma. Jag ska ringa honom nu."
Kouplan ringde Julias mamma och berättade honom om Julia.
"Värför smet du?" frågade Kouplan på persiska.
"Jag villa gå till flygplatsen så jag kan åka till Iran. Jag saknar min pappa. Jag förstår inte manniskör här. Jag vill bara gå hem."
"Jag förstår. Jag vill också går till Iran men det är inte trygg just nu. Du måste stanna här med din mamma."
Just när ködde Julias mamma i sin bil. Kouplan och Julia gick i bilen och kvinnan ködde dem hemma. "Hon försökta att hitta sin pappa." förklarade Kouplan. "Vill du berätta mig om honom."
"Han hette Nima. Vi gift oss i Iran. Han blev försvunnen många år sedan. Jag tror att han dog."
"Min bror hette också Nima..."