Chapter Text
She ain’t got no money
Her clothes are kinda funny
Her hair is kinda wild and free
Rasmus kom hem relativt tidigt med tanke på att det var en tisdag. Imorgon skulle det vara studiedag för även lärarna så Rasmus själsfrände Veronica hade bestämt att lärarna skulle ha en fest ikväll tillsammans. Veronica var kanske lite äldre än Rasmus men Rasmus kände ändå att hon var snäll och så.
Rasmus hade blivit lite trött på Kent så han satte på “Love Grows (Where my Rosemary Goes)& other gems”. Han älskade 70-tals musik, och när han tänkte på det kom han på att Edward från Twilight en gång sa att 70-tals musik var dålig. Rasmus blev genast irriterad, 70-talet hade jättebra musik! Rasmus morrade högljutt och med kraft. Sedan tittade Rasmus runt lite generat. ÅNEJ GRANNARNA MÅSTE TRO ATT JAG ÄR GALEN!
Rasmus satte på skivan med lite mycket våld men snart startade musiken.
She talks kinda lazy
And her people say she’s crazy
And her life’s a mystery
Oh, but love grows were my Rosemary goes and nobody knows like me
Rasmus blandade ihop en hallon- och blåbärssmoothie med självsäkerhet som tydde på många år av mycket läckra smoothies. Han slickade sig belåtet om läpparna och drog en lättad suck. Han hade inte kunnat äta mycket av lunchen, fisken hade varit lite rutten och Rasmus vegetariska sida grät av tanken på att äta fisk.
Rasmus gick efter hans mellis och tog en lång varm dusch. Han ville vara redo och snygg inför festen, undra vem som kommer vara där!
Rasmus klädde sig enkelt i en manlig silkesskjorta och bootcut byxor. Han sminkade även sina ögon med svart eyeliner och mörk ögonskugga. När han fixat sig så såg han ut som en riktigt snygg 80-tals fashion icon.
Festen var bara en kort promenad bort, Rasmus gick med raska steg eftersom han inte ville komma sent och skämma ut sig framför Veronica. Den hölls i läraren Mats lägenhet som han flyttade in efter att hans exfru och barn lämnade honom för en ny far som var snyggare enligt hans exfru.
När Rasmus gick in i lägenheten märkte han att det var inte alls pyntat och alla andra lärare och skolpersonal var klädda enkelt och inte alls som att de skulle vara fest. Rodnaden spred sig upp för Rasmus kinder och han tittade sig nervöst runt. Alla hade vänt sig om för att titta på honom, HONOM! Veronica tittade förvirrat på honom.
“Hej, Rasmus!” kallade någon glatt längre in i lägenheten. “Skönt att se att jag inte var den enda som klädde upp mig idag!”
Måns klev ut ur folkmassan i vardagsrummet och kramade Rasmus. Rasmus inälvor slodde kullerbyttor och hans hjärta pumpade hårdare än någonsin. Hans ansikte färgades rött, och han önskade genast att han hade satt på sig lösare byxor.
She’s really got a magical spell
And it’s working so well that I can’t get away
I’m a lucky fella
And I just got to tell her
That I love her endlessly
Because love grows where my Rosemary goes and nobody knows like me
Rasmus skrattade generat och lirkade ut sig ur Måns armar. Måns såg lite nedstämd ut och förvånad.
“Jag måste gå på toa!”
Rasmus vände sig tvärt om och vandrade in i toaletten, där satte han sig ner på marken och tog några lugnande andetag. Hans händer var svettiga av shock.
Vad är det med mig?
Reflektionen i spegeln hade ett rött och skräckslaget ansikte full av förvånad och förvirring.
Rasmus sköljde sitt ansikte med kallt vatten tills det bara hade en rosig nyans.
Med ett djupt andetag in och ut klev mannen ut ur toan och återförenades med festen.
Mats diskuterade fotboll med Sara, en annan idrottslärare, och ilsknade när han hörde att hon supportade AIK.
Annika, en So och svenska lärare, satt med Minna, svenska lärare, och pratade om adverb och verb.
Patrice och Jeanette satt tillsammans och parade ihop deras kollegor med varandra.
Zach, en vikarie, stod och snackade med några andra vikarier som till exempel Ludvig, rektorns son, och en ståtlig och mycket läcker Måns som just när Rasmus tittade bort mot slickade sig runt läpparna i slowmotion.
Rasmus hjärta gjorde några volter och dunkade hårdare än någonsin.
Veronica satt ensam med telefonen mot örat och rodnaden spreds upp på hennes kinder. Rasmus suckade lättsamt, hon hade ändå varit för gammal för honom.
Sedan såg han rektorn samt den andra musikläraren som hade på sig en beatles tröja och en gitarr i knät bredvid Anthony, engelska läraren som var ganska random ibland men han kunde vara riktigt rolig, men nu när hans favoritklass hade lämnat skolan för att börja gymnasiet så hade han betett sig sorgset och han hade aldrig varit densamma igen.
Rasmus kände ett stort medlidande till honom eftersom han också hade saknat 09 på skolan, speciellt ett särskilt gäng. Men han hoppades att det skulle snart komma en ny årsgrupp så cool som dem. Antagligen inte.
Just då när han var djupt i sina tankar ropade Zach något åt honom.
Rasmus vände huvudet mot honom, han hade inte hört.
“Kom hit då Rasmus! Har du fräschat upp dig ordentligt nog nu?” ropade Zach så många huvuden tittade nyfiket upp från sina konversationer.
Rasmus anslöt dem godhjärtat som han var med ett sällskapligt leende på läpparna.
“Hej allesammans.”
Alla höjde sina flaskor som hälsning.
Måns sträckte ut en flaska till Rasmus.
“Här har du!”
Deras händer snuddades vid när Rasmus tacksamt tog flaskan från Måns händer. Rasmus högg snabbt tag i flaskan och rodnade synligt. Zach höjde på ögonbrynen.
“Eh, ah, T..tack ska du ha.”
Ludvig och Zach flinade åt varandra men kväde sina skratt snabbt.
Detta gjorde bara att Rasmus blev mer förfärad med sitt beteende.
“Inga problem! Jag är alltid här till din tjänst maestro!" skrattade Måns utan skam.
Zach tog ett kort steg framåt.
“Du, Måns, kan du hitta ett sugrör till mig?”
Måns nickade snabbt åt Zach och skyndade iväg till Mats.
Zach vände sig sedan till Rasmus.
"Eh, Rasmus, varför har du aldrig berättat att du gillar killar?”
There’s something about her hand holding mine
It’s a feeling that’s fine and I just gotta say “Hey”
She’s really got a magical spell
And It’s working so well that I can’t get away
I’m a lucky fella and I’ve just gotta tell her
That I love her endlessly
Because love grows where my Rosemary goes and nobody knows like me