Chapter Text
Ulf var redo för att återställa tryggheten i samhället. Han var det! För det hade hans mor sagt.
“Om du vill någonting Ulf… så vänta inte till några månader innan valet.”
Och Ulf hade inte väntat, utan tagit alla skattepengar och lagt dem på hans båt “Hämnden”. För hämnden är ljuv. Detta var vad sossarna förtjänade efter alla de år de stampat på och hånat Ulfs mycket lilla parti Moderaterna! Han skulle plundra alla deras högkvarter. Ja, till och med fyren. Det var dit han allra först seglade.
***
“Hu! Ska friskolor gå med vinst, nej usch!”, sa Svartskägg när han såg statistiken över hur många friskolor som gått med vinst den senaste månaden.
“Det är för hemskt!” instämde Israel Händer. “En tredjedel av Sveriges friskolor plockar ut vinster ur välfärdssystemet.”
Svartskägg bara ryste.
“Frukta inget mera, Händer! Detta måste avskaffas omedelbart! Kan du kalla till ett sossemöte?”
Israel Händer sprang genast ut ur rummet och ropade i hela fyren så att det ekade över vattnet: “Ryssen kommer, ryssen kommer! Kalla till krismöte!”
Svartskägg skakade över det han just fått reda på och tände sin pipa för att lugna ner sig.
***
I det stora sosserummet samlades alla runt det runda bordet för diskussion, och utlopp för deras känslor.
“Vad var det jag sa!” skrek Knappar. Vi skulle ha lagt ut den där kampanjen för femton år sedan, och se vad som hänt nu!” Även hans mås Karl skrek oroligt.
“Det får jag ta på mig…” sa Kackerlackan. “Det var jag som missade deadlinen.”
“Var är vårdpersonalen när man behöver dem som mest!?” utropade Fransosen.
Tystnaden sänkte sig över bordet när Israel Händer slog knytnäven i bordet. Alla såg på honom och spetsade öronen.
“Det är för sent för anklagelser och böner, vi måste gå till attack.” sa han.
Fransosen reste sig.
“Men hur då, mister Händer? Alla våra sossekamrater dödades efter att ha blivit anklagade för att vara kommunister. Vi har inte nog med kraft för att slå tillbaka!”
Händer satte upp en av sina händer för att tysta honom. “Det finns ett kryphål.”
Nu ställde sig alla upp och rösterna blandades med skrik.
“Va! Ska vi gå igenom det där hålet igen!?”
“Jag vägrar krypa till Kina en gång till!”
“Har du ingen skam i kroppen!?”
“Åh, mamma, jag vill hem! Kan jag få semester, Svartskägg?”
“Tyst! Tig!” skrek Händer. “Med kryphål menar jag ett sätt att attackera, utan att attackera. Vi ska absolut inte till Kina igen!”
Ett lättad suck fyllde rummet.
“Vi ska lägga ut anti-konservativa memes!”
“JA—”
Ett brak och alla föll till marken.
“Vad nu? Ryssen?” undrade Knappar.
Svartskägg gick långsamt fram mot fönstret. Nedanför låg en båt kraschad mot fyrens vägg. Svartskägg följde blicken längst dess mast och högst upp viftade en blå flagga. Han såg den korta, brunhåriga mannen i sin blåa kostym vinka flinandes mot honom innan Svartskägg vände sig om och utropade:
“Nej, Moderaterna! Rädda invandrarna och socialbidragstagarna! Resten förbereder kanonerna!”
Rummet var tomt på mindre än tio sekunder. Och eftersom alla invandrare och socialbidragstagare hade blivit utskickade av Tidöpartiernas senaste lagar behövde alla gå till kanonrummet.
***
Ulf hade inte tänkt att krascha in i fyrens vägg, absolut inte! Han värnade ju egentligen om ingenjörernas utomordentliga jobb och kämpade emot skadegörelse, men han hade tappat glasögonen i gårdagens storm och såg inget annat än ljuset från fyren. Först hade han trott att han kommit till Nangijala, men sedan hörde han sossarnas röster:
“Vi ska lägga ut anti-konservativa memes!”
Och han hade tryckt på gasen.
När han väl hade kraschat in i fyren och såg upp mot dess fönster, skymtade han en svartgråhårig man med långt skägg. Ulfs högra hand Chauncey Badminton räckte honom nya glasögon som vid fastsättning bekräftade hans misstankar: Svartskägg, sossarnas partiledare.
“Moderaterna! Rädda invandrarna och socialbidragstagarna! Resten förbereder kanonerna!”
Fan heller, tänkte han. För här kommer Ulf, Ulf Hjalmar Kristersson, och förgör er. För gott. Ingen invandrare ska kvarstå, inte ens mina egna adoptivbarn.
Men när en kanonkula penetrerade båtens främsta mast började både Ulf och hans fru genast be till deras gud Krishna.
“Snälla, hjälp mig att steka och grilla varenda sosse i denna fyr utan att min båt sjunker!” bad han tyst.
Hans fru Birgitta hade dock en annan tolkning av situationen.
“Snälla, låt min man inte få en till psykos!”
Badminton ledde dem av båten innan den andra kanonkulan träffade skrovet.
Där var tron på den guden slut, tänkte Ulf, men sa det inte högt utifall att det faktiskt skulle finnas någon gud.
Fler röster från sossarna hördes i det vita tornet:
“Fan, sikta på hans huvud, Kackerlackan!"
Ulf och frun Birgitta dök ner. Ulf blev stolt över hur bra hans hörsel ännu var vid denna ålder. Men när han vände sig om skrek han till. En kanonkula hade genomborrat Chauncey Badmintons huvud. Åh, att han skulle sluta som sin stackars bror! Snigel Badminton.
Det var lingonsylt över hela faderullan.
Men han och Birgitta behövde kämpa vidare.